KULTURENS HUS LULEÅ 2018
 

Hidden Escapes en scenkonstföreställning som undersöker skam kontra stolthet och angriper det med såväl seriositet som humor. Vi utforskar skam och stolthet i relation till identitet, arv och tillhörighet. Djupdyker i människan inre värld och studerar bland annat begreppet djurblivande, ett begrepp som syftar till gränsen mellan att vara människa och att vara sitt imaginära djur, vilket skapar en av flera ingångar för det fysiska utforskandet av temat. Föreställningen arbetar utifrån rörelsen men också talet för att belysa temat ur olika perspektiv och talar till en bred publik.

Koreograf Moa Autio
Dansare Marie Wårell, Lena Bondeson och Arttu Palmio
Musik Mikkel Hobitz Filtenborg
Ljus Ronald Salas
Kostym Lotta Högberg
Producent Per Sundberg

Foto Jimmy Sundin

KUNGSBACKA TEATER 2018
 

Tänk – att en pajas kan vara så kul, samtidigt som seriösa människor ibland är stora dummerjönsar.

Vi möter tre coola, dansande, skojande clowner som gör musik och hittar på nya saker i sitt levande laboratorium där de testar var gränsen för det överdrivna går. I kaoset finns källan till alltings möjlighet och hopp.

I Extrem(is)t Kul tar vi på oss narrens glasögon och frågar oss hur vi människor kan fungera tillsammans trots våra olika synsätt, tankar och historier. Barnen dras successivt in i föreställningen tills de till slut är med och skapar musik och dansar tillsammans med artisterna.

Trailer: https://vimeo.com/287211913

Koncept och regi Robin Dingemans
Medkreatör och skådespelare Li Molnar Kronlid, Elisa Gallo Rosso, Dor Frenkel
Kompositör Manuel Pinheiro
Scenografi & kostym Josefin Hinders
Ljusdesign Ronald Salas
Dramaturg Ola Saleh
Producent Elin Samuelsson

Foto Martin Skogh
Trailer Nemo Stocklassa Hinders

LÄCKÖ SLOTT 2018
 

I en tid av oro och obalans i världen tycks fascinationen för liv kontra död, mörker mot ljus och kärlek som läkande kraft växa allt mer. Marschners förstklassiga, sprudlande verk från 1828 förebådar Wagner och rymmer suggestiva körer, drabbande rollporträtt och en kusligt demonisk historia.

Musik Heinrich Marschner
Regi Johannes Schmid
Koreografi, co-director Anna Holter
Scen & kostymdesign Paul Garbers
Ljus Ronald Salas
Mask Therésia Frisk
Dirigent Simon Phipps
Svensk text Catarina Gnosspelius

Medverkande: Hannes Öberg, Vivianne Holmberg, Per Lindström, Staffan Liljas m.fl. samt Läckö kammarorkester.

Foto Daniel Strandroth och Joakim Öhrn

ORIONTEATERN 2018
 

Vi hänger oss åt sorgen, åt de mest plågsamma minnen. Vi ältar de smärtsamma ögonblicken tills det slutar att göra ont.

DET RASAR – en kollektiv sorgeakt är en nyskriven föreställning inspirerad av konstnären Sophie Calles projekt Exquisite Pain. Liksom Calle, som återupprepar en kärlekssorg inför vänner och tillfälligt bekanta i utbyte av deras sorger, har Dramalabbet samlat in smärtsamma ögonblick från människor. Drygt 30 personliga berättelser har kommit in och ligger till grund för manusbearbetning, fotokonst och musikskapande. Förbered er på stora känslor och massbearbetning i grupp.

Regi och Scenografi Katja Seitajoki
Ljus Ronald Salas
Manus Alexandra Loonin
Foto/Projektioner José Figueroa
Kompositör Magnus Larsson
På scen Py Huss-Wallin, Josephine Wistedt

Foto José Figueroa

POTATOPOTATO 2017
 

LÅR – En lekfull show där låren hyllas, glittrar, fnittrar, känns igen, ifrågasätter och är självklara!

Låren är trötta på att hamna i skymundan, trötta på känslan av att vara pinsamma och jobbiga. Låren kan ändra form och storlek på ett sätt som ingen annan kroppsdel kan. Låren kan hoppa, dallra, byta riktning, vridas, skavas, skakas, kramas och brottas. Nu är det lårens tur, lårens första dag, deras tid att slå sig fria, komma fram, visa sin potential till rörelse och utseende. Äntligen får de spela huvudroll!

LÅR kan vara början på något, en tanke som väcks, en känsla som känns igen, celluliter och skakningar som är och bejakas. LÅR dansas av två dansare, fyra lår, i takt till populärmusik.

Föreställningen är från 12 år.

LÅR produceras av wecollective med stöd av Kultur i Skåne och Malmö stad. LÅR har arbetats fram i samarbete med Rum för Dans, Dunkers Kulturhus, Danscentrum Norr och Danscentrum Syd. wecollective består av Jilda Hallin och Lisa Nilsson, frilansande dansare baserade i Malmö som båda är en del av Nya Rörelsen – Koreografer i Skåne.

Upphovspersoner, koreografi och dans: Jilda Hallin, Lisa Nilsson
Regiassistans Sara Ribbenstedt
Ljus Ronald Salas
Ljudmix Truls Nilsson
Kostym Klara Thorselius
Film och klippning Gustav Olsson
Grafisk design Julia Westerberg
Producent Anna Peterson

Foto Graham Adey och Ronald Salas

LÄCKÖ SLOTT 2017
 

Vad är en opera buffa? Är det eldiga kvinnor som spår i händer, vilda italienskor, bedragna äkta män och lite fåfänga tenorer? Eller är det kanske en riktigt stilig turk som landstiger på någon avlägsen kust för att 'studera folket och dess traditioner'?

I en lek med opera- och teaterkonst kommer sommarens föreställning på borggården att bjuda på virvlande toner, igenkännande skratt och en fullkomligt hängiven poet. Allt med en röd tråd av kärlek till den skapande människan.

Rossinis okända pärla fanns i våra tankar redan efter succén "Italienskan i Alger" sommaren 2009. Nu är det äntligen dags.

Dirigent Simon Phipps
Regi Lars Bethke
Kostym Lehna Edwall Velander
Mask Therésia Frisk
Ljus Ronald Salas
Svensk text Catarina Gnosspelius

Medverkande Carl Ackerfeldt, Teresia Bokor, Markus Schwartz, Wiktor Sundqvist, Nils Gustén, Annie Fredriksson

Foto Daniel Strandroth

WELD 2017
 

Ett rum, en kropp och flera Medusor som smälter in, blandas samman och träder fram i kamouflerande gestalter och maskerade ansikten. Maskerna döljer, skyddar eller avslöjar. Språk förmedlas genom dessa masker som vi hela tiden bär och definieras igenom. Språkliga masker vilka vi använder för att försöka greppa mening och poetiska masker som leker med språkets våld. 

Föreställningen är en betraktelse av Medusas språk, energi och kraft. En Medusa som mobiliserar vredens raseri och passion och låter dess energi skapa rörelse. I förändringen avslöjas identiteterna som en visuell strategi för att förvirra och förvilla betraktaren från att urskilja den kamouflerades identiteter. Den skrattande Medusan sätter mening i rörelse - det är en kropp som i varje ögonblick är en plats för motstånd.

Nyanser av M är det andra verket i Katja Seitajokis föreställningstrilogi som berör begreppet kamouflage. Begreppet kopplas i trilogin till synliga och osynliga mönster och strukturer i samhället. Kamouflage används inte enbart i meningen att dölja eller maskera, utan också som ett verktyg för att agera och anpassa oss till omgivningen. Det är en förhandling mellan subjektet och miljön runtomkring. Seitajokis trilogi tar upp frågan om vilka kroppar som får ta plats i ett samhälle.

Koncept och Koreografi Katja Seitajoki i samarbete med Caroline Byström
Medverkande Caroline Byström  
Ljusdesign Ronald Salas
Musik/Ljud Lisa Ullén och Sofia Jernberg

Foto José Figueroa och Ronald Salas

SCENKONSTMUSEET 2017
 

Precis som namnet antyder, tolkar utställningen det omöjliga i att helt bevara och därmed ställa ut själva scenkonsten. För när allt kommer omkring finns ju bara minnet av upplevelsen kvar.

"[a live performance is] an event for that moment in time, for that {audience} in that place – and it's gone.
Gone without a trace. There was no journalist; there was no photographer; the only witnesses were the people present; the only record is what they retained, which is how it should be in theatre."
Peter Brook, ur New Theatre Quarterly, XI, No.42 (1995)

Det försvunna ögonblickets arkiv
Att söka bevara detta flyktiga ögonblick, där själva konsten förkroppsligas just i den stund då verket framförs och möter sin publik, blir en omöjlighet, en paradox. De många delar som ett sceniskt konstverk består av, som till exempel skisser, manus, noter, kostymer eller masker går naturligtvis att spara för en framtid. Men det är när de olika delarna i ett sceniskt verk smälter samman i framförandet som den sceniska konsten uppstår och framträder. Allt som blir kvar av denna totalitet, där den fysiska närvaron av det som påverkar och berör ens sinnen, till syvende och sist är enbart minnen av upplevelser, vilka endast lever vidare genom berättelser från kollegor och publik.

Utställningskoncept Carina Reich/Bogdan Szyber
Ljusdesign Ronald Salas
Ljuddesign David Östergren

Foto Ronald Salas

NORRLANDSOPERAN 2016


I den amerikanska ökenstaden Mahagonny kretsar livet kring njutning och så länge du kan betala för den har du en plats i samhället. En orkan hotar att förgöra staden, men den viker undan och allt blir tillåtet. Invånarna förlorar sig i konsumtion och egoism.

Dirigent Damian Iorio
Regi, scenografi, kostymdesign Carina Reich/Bogdan Szyber
Ljusdesign Ronald Salas
Videodesign MURK (Annie Tådne, Carl-Jonathan Szyber, Una Boskovic)
Maskdesign Janina Rolfart
Koreograf Disa Krossness
Kompletterande scenografi Sara Torsson Szyber

Medverkande Lars Cleveman, Susanna Levonen, Sanna Gibbs, Fredrik Zetterström, Jonas Durán, Fredrik Af Klint, Kosma Ranuer, Michael Schmidberger, NorrlandsOperans kör, NorrlandsOperans Symfoniorkester, Björn Granath (projektion)

Foto Mats Bäcker

WELD 2016

I den här föreställningen återupplivas individuella danshistorier, -drömmar och -minnen, för att kollidera med andras och konstituera en ny helhet. Tagna ut ur sina kontexter utgör de separata danserna en helhet som bär eller föreslår andra betydelser, förståelser och upplevelser. Utifrån en syn på kreativitet som kollektiv och konst som något mer än produktionen av artefakter föreslår RUDY en lugn stund där empati, omtanke, följande, stöttande, upprepande och imitation anses vara oumbärliga aspekter av konst.

Dans och koreografi Alex Nagy, Elise Sjöberg, Ellen Söderhult, Emma Strandsäter, Gry Tingskog, Hampus Bergenheim, Jilda Hallin, Lisa Nilsson, Lisa Schåman, Lisen Ellard, Max Wallmeier, Oda Brekke, Susanna Ujanen, Tiia Kasurinen och Vanessa Virta
Koncept och Regi Ellen Söderhult
Ljusdesign Ronald Salas

 Foto Ronald Salas

WELD 2016

En dans där vi arbetar med och utifrån ett intresse för en symbiotisk gruppkropp. Det är en koreografisk organisation av rörelse som producerar ett kollektivt uttryck. Den här dansen utforskar hur ansvar och agens kan omfördelas i andra organiseranden av samvaro.

Dessa kvällar av och med Lisa Nilsson, Lisa Schåman, Max Wallmeier, Oda Brekke, Gry Tingskog, Emma Strandsäter, Tiia Kasurinen, Susanna Ujanen, Alex Nagy, Jilda Hallin och Ellen Söderhult
Initial koreografi Jilda Hallin, Alex Nagy, Hanna Röckner, Ellen Söderhult
Ljusdesign Ronald Salas

 Foto Ronald Salas

moment: 2016

Året är 1983 och Janne Andersson på Sunneplan i Farsta blir en ny människa när han för första gången får hålla sin dotter i famnen. Han döper henne till Klara Fina Gulleborg och hon får solen till gudmor. När hon 18 år gammal åker till London för att tjäna ihop pengar till familjens obetalda skuld och sen inte kommer hem igen blir Janne sjuk av längtan efter dottern. När det börjar pratas om att Klara Gulla börjat prostituera sig skapar Janne sig en egen fantasivärld där dottern blivit Kejsarinna av Portugallien och upphöjt honom till Kejsare Johannes. Han klär sig i gamla vackra kläder och går runt i Farsta och ömsom generar och ömsom vägleder människorna i sin omgivning.

Regi & Dramatisering Josefin Ankarberg
Baserad på Selma Lagerlöfs bok Kejsaren av Portugallien
Scenografi & Kostym Moa Möller
Scenografiassistent & tekniker Joel Dannerup
Musik Simon Steensland
Ljusdesign Ronald Salas
Affisch Åsa Berglund Cowburn
Producent och Marknadsförare Daniel Szpigler

Skådespelare Jenny Antoni, Anders Berg, Sandra Medina, Anki Larsson, Andreas Strindér, Göran Thorell

 Foto Emilia Bergmark- Jiménez

UNG SCEN/ÖST 2015
 

Vad drömmer ni om?
Aktiongubbar, Cherry merry muffin
krockdockor, lyckotroll,
Betty Spaghetti, monster high,
docka i docka, docka i pocket, Polly i ficka
Skrållan, femlingar, fejkdockor, Vodoo
Cindysar, kissdockor, Barbies, Brölsi
Lockiga dockor, lovely locks, bratz
älskliga dockor, adora!

Blomma blad en miljard är en sprakande humoristisk föreställning om fantasi, lek, hunger, sorg och förlust. Om hur svårt det kan vara att vara barn och förälder när en älskad marmor dör och allt ställs på ända. Om hur vi tillsammans via lek, fantasi och mod att se varandras känslor, ändå kan mötas.

Av Dockhaveri
Regi Carl Johan Karlson
Scenografi & kostym Anna Dolata
Ljusdesign Ronald Salas
Musik & ljuddesign Christoffer Karlsson
Mask- & perukdesign Anna Andersson

Skådespelare Ardalan Hakimi Fard, Lisa Hu Yu, Martin Waerme, Hilda Rydman

Foto Markus Gårder

UNGA KLARA 2015

Efter ett helt liv återser Lucia och Francesca varandra. Som barn var de med om en märklig händelse som påverkade dem båda starkt och ledde dem på helt olika vägar i livet. Vad var det de såg den gången i betesmarken som barn? Vem var den vitklädda kvinnan? Kom hon från himlen eller någon annanstans ifrån? Sanningen glider och förändras och samtidigt väntar en grupp människor på ett svar från kyrkan och från Lucia. Vad är den tredje hemligheten?

Manus & regi Rebecka Cardoso
Ljusdesign & scenrum Ronald Salas
Ljuddesign & scenrum Siri Jennefelt
Kostym & mask Frida Ullander
Teknisk samordning & scenrum Henrik Wenne
Scenrum & teaterteknik Fabian Wetterrot
Produktion Rebecka Cardoso, Ronald Salas, Henrik Wenne

Medverkande Åsa Arhammar, Vera Veljovic, Sigrid Anastasaglou, Bernie Andersson, Gunilla Borg, Sigrid Eklöf, Liberty Fajutrao, Per Fröberg, Mija Jelonek, Isabel Lagerman, Helena Mann Sundström, Giuseppe Mingarini, Claudia Miranda, Lena Selberg, Zoë Ackerman, Minna Dunås, Pella Appelfeldt Wahlberg

Foto Magnus Åström

MODERNA MUSEET STOCKHOLM 2015
 

En koreograferad konstinstallation för de allra minsta barnen av Dalija Aćin Thelander, som utgår från och riktar sig till babyns intresse för abstrakta begrepp och former. Med hjälp av ljus och ljud har Dalija skapat en drömvärld som du och din baby får dyka in i, utforska och upptäcka tillsammans.

Idé och koreografi Dalija Acin Thelander
I samarbete med- och framförd av Kristine Slettevold, Josefine Larson Olin och Peter Mills
Musik Anja Djordjevic
Scenografi Dalija Aćin Thelander i samarbete med Erik Annerborn och Jens Sethzman
Ljusdesign Dalija Aćin Thelander i samarbete med Ronald Salas
Kostym Erik Annerborn

Foto Dalija Aćin Thelander och Alexandra Sende

ÖREBRO LÄNSTEATER 2014

En familj är en institution med egna regler, roller och skämt. Billys familj är en högljudd skara neurotiska excentriker där alla pratar, men ingen lyssnar. Ingen utom Billy, som är döv. När Billy möter Sylvia, en hörande kvinna med döva föräldrar som nu själv håller på att bli döv, upplever han för första gången att någon lyssnar på honom. Billys identifikation med den döva världen skapar frustration i familjen och hans önskan att Sylvia skall lära honom teckenspråk mottas med ilska och skepsis. Till slut tvingas Billy tystna för att bli hörd.

Av Nina Raine
Översättning Nils Gredeby
Regi Dritëro Kasapi
Scenografi & Kostym Johanna Mårtensson
Maskdesign Giovanni Indelicato
Ljusdesign Ronald Salas
Ljuddesign Per Fritz
Animation Peter Jogren & David Rylander

Medverkande Christian Dyvik, Benjamin Moliner, Isabelle Moreau, Jenny Antoni, Hans-Christian Thulin, Malin Persson

 Foto Kicki Nilsson

TURTEATERN 2014

Ta det personligt det är riktat mot oss alla.

Vita har inom svensk scenkonst alltid haft den kulturella maktpositionen att representera rasifierade personer och skriva deras historia på scen. Det är dags för Revenge. Vi kommer att uttala det av normen outtalade, synliggöra det av strukturer osynliggjorda.

Föreställningen Revenge är en timmeslång uppgörelse med klass, etnicitet och makt. Ett möte mellan privilegier och avsaknaden av dem.

Revenge är ett undersökande i antirasistisk scenkonst med utgångspunkt i perspektivet ”den andre”. En monologföreställning av och med Francine Agbodjalou

Manus, regi & skådespelare Francine Agbodjalou
Dramaturgöga Rebecka Askaner
Producent Vilma Seth
Ljusdesign, scenografi & teknik Ronald Salas
Film, foto & Musik Robin Nilsson
Kostym Franciska Svensson
Animation Josefin Andersson

Foto Ronald Salas